Jag ser inget annat än förändring.
Det är en stenhårt kamp. Som jag för framåt varje dag. Tur att kärnan var fin från början.
Mia Skäringer är bra, det anser jag. Tänker på hennes ord. Hon är en klok kvinna. Detta är hennes ord (på ett ungefär, inte brytt mig om att transkribera ordentligt).
"Jag är en förrädare. Så himla trygg och stolt på håll. Eldsmärke mellan brösten. Förråder ständigt mina egna åsikter, mitt egna utrop. Min framtid ligger i mitt hjärta. Den vet min hjärna ingenting om. Allt jag försöker tycka baseras på mina tolkningar av tiden som redan har passerat. Av det som har varit. Det som var då. För att det var så rörigt förr. Idiotiskt. Att förneka sig själv. Så lätt att skapa åsikter om sig själv. Bygga ett fängelse, Att vara Stark, Självständig och Tuff. Så förbannat dumt att försöka leva upp till de där åsikterna. Tittar som vanligt på mig själv ovanifrån. Lämna de inre demonerna och inte riva runt med dem." Sagt av Skäringer (på ett ungefär).
Tänker också på Carolina Gynning. Hon är också himla bra. På konst och på att blogga. Men inte på att podcasta. Det är dock Skäringer jävligt grym på.
